Ta en cigg och reflektera?

Ibland måste jag ta ett steg tillbaka och reflektera över mitt väl och ve. Tror att det är den enda rätte vägen att gå för att hitta sig själv, sina känslor och framför allt sina styrkor. Att sitta inne och grubbla, tycka synd om sig själv och säga till sig själv att man är värdelös gör inget gott för självkänslan, självförtroendet inte ens för ens välbefinnande. Gotta sig i självömkan spär bara på ens missnöje. Många, många år har jag gått omkring och tyckt att jag inte duger till något, inte förrän jag tog kontakt med min kära syster på ett helt nytt plan. Hon lärde mig, som den beteendevetare hon är, att sluta gräva ner sig i självömkan, ånger och tankar om vad andra tycker om mig etc. Det är väl ändå jag som ska orka leva med mig själ, oavsett vad som händer.

Klart att jag pratar med människor och vill höra deras syn på saker, reflekterar och ser sedan min egen reflektion över det som sker och väldigt ofta slås jag av att många, många inte besitter empati. Empati är inget man föds med, empati är något man lär sig. Genom uppfostran, genom reflektioner och framförallt sin omgivning. En människa som inte har empati, kan inte känna med andra människor. Inte dela deras glädje eller sorg, inte ens en så enkel sak som lyck i de små stunderna. De känner bara sin egen olycka, lycka eller sitt eget ego och hur egot mår. En människa utan empati har ofta lärt sig att hantera sin utevaro av empati och har lärt sig att låtsas vara intresserad av andras väl och ve men kan aldrig uppriktigt glädjas åt det lilla i livet. Omgivningen och ens person ses antingen i svart eller vitt, det finns inga gråtoner. Lite som en beskrivning av en person som lider av Borderline. Borderline har nu en annan innebörd också, men nu ska jag inte gå in på detaljer och bli långrandig i ämnet. Ni kan läsa själva på länken och rota djupare själva om ni är intresserade.

Vad jag vill ha sagt i dag är att jag är glad över att jag har människor i min omgivning som öppnat mina ögon och lärt mig se livet på lite annorlunda sätt. Att inte vara så innestängd och innesluten i mig själv. Det har tagit år av träning och mycket tårar och stora uppoffringar, men jag kom ut på andra sidan, jag överlevde och jag trivs med mig själv. Jag är ödmjuk och full av kärlek och den delar jag gärna med mig av till dem som vill ha den. Tack älskade syster för att du finns och för att du är den du är.