Alla dessa dussinvaror...

Egentligen borde jag inte ge dem mer reklam än de redan får, men jag kan fan inte låta bli att ge min syn på saken. Varför, det övergår mitt förstånd, varför måste detta fenomen, "bloggerskor", se likadana ut, bete sig likadan och utge sig för att vara likadana allihopa. Bilden de ger sina läsare, är i min mening, helt uppåt väggarna. Kanske är jag en gammalmodig och en mossig tant, men jag fattar inte varför. Vart tog variationen vägen? Oavsett om de är mörkhåriga, rödhåriga, gråhåriga eller naturligt blonda, så strävar dessa "flickor" efter att bli platinablonda, plutmunnade, grovsminkade, storbystade och putrumpade. Alla ser ju likadan ut! Hur ska man kunna skilja dem åt? De skriver om samma saker, smink, kroppen, centimeter, fester, pengar och hur fantastiska liv de lever... Inte en chans! Jag kan inte tänka mig att de ha så fantastiska liv allihopa. Det är bara en bild, en fasad att visa för sina läsare.

Anledningen till att jag skriver om det här är för att jag snubblade över en blogg när jag sökte bilder på nätet. Tänkte att jag var tvungen att läsa lite eftersom jag har hört en massa skvaller om dessa bloggar och för att jag själv skriver här. Tänkte titta om de hade nåt att komma med, men jag måste säga att jag blev smått chockad då jag upptäckte att det de skriver inte har något som helst innehåll för en gammal tant som jag. Nå, nu vet jag att jag inte tillhör dessa bloggerskors målgrupp, men jag måste i alla fall framföra min synpunkt och min stilla undran bli då naturligtvis: Vad tänker alla som läser deras bloggar och följer dem slaviskt? Tror de, att för att vara någon och för att räknas i ungdomarnas samhälle, måste man leva efter deras ideal? Hur reagerar killarna? Tycker de att detta är snyggt, unikt och innehållsrikt eller är dagens grabbar så inskränkta att de vill ha en docka, en dussinvara vid sin sida?

Jag är uppriktigt brydd. Dels orolig för flickornas framtid, dels för att de lever i en fantasivärld enligt min mening men också rädd för hur framtiden ter sig för de ungdomar som växer upp till unga vuxna med detta i bakfickan.

Härligt men slitsamt

Mörkret kryper inpå. Det är väl oundvikligt antar jag. Hade det på känn redan för länge sedan, men ville inte riktigt tro att det skulle vara så. Inte i det här fallet. Jag brukar kunna lita på min magkänsla, men den här gången bedrog den mig. Attans. Jaja, det var skoj så länge det varade. Det sticker och svider lite, men inte så mycket att jag skulle behöva gå och gräva ner mig i det.  Jag kan ju inte påverka det. Bara finna mig i det och inse fakta. Synd.

Dagen har varit helt suverän om man bortser från insikten jag fick tidigare. Ja, nästan suverän i alla fall, jag har varit obotligt trött hela dagen. Det var så illa ett tag att jag somnade vi lunchbordet på jobbet. Vaknade av att jag snarkade till. Tur att det bara var jag och min kollega i lunchrummet och att hon inte hade hört något dessutom. När jag tänker tillbaka så är det rätt lustigt i alla fall. Kan tänka mig synen. Halvt utslagen över köksbordet, snarkandes och drägglandes. Mmmm, vackert och erotiskt. Nej, inte mycket, jag ger det 0,1 av 10 möjliga. Till saken hör att jag försov mig i morse, inte mycket men tillräckligt för att inte riktigt komma in i rytmen under dagen. Riktigt störande, men men, jag får väl gå och lägga mig i tid i kväll i stället. Inte för att det hjälper. Ligger i alla fall vaken halva natten, av nån anledning.

I morrn går jag av mitt pass och får njuta av en ledig helg. Känns som om det var en evighet sedan nu. Haft en del att pyssla med utöver det vanliga på jobbet. Konferens, invigning, planering och idékläcknig med min kollega. Känns skönt att får dryfta nya idéer och sätta dem i verket. Närmast på schemat ligger en bjudning av div kaffebröd och annat smått och gott till våra underbara kunder på Coop Extra. Ska bli riktigt roligt att få träffa dem på nära håll och prata lite med dem, i stället för att jobba bakom kulisserna. Nu blir det andra bullar. Nu ska bagarna ut i vida världen och synas!

Ta en cigg och reflektera?

Ibland måste jag ta ett steg tillbaka och reflektera över mitt väl och ve. Tror att det är den enda rätte vägen att gå för att hitta sig själv, sina känslor och framför allt sina styrkor. Att sitta inne och grubbla, tycka synd om sig själv och säga till sig själv att man är värdelös gör inget gott för självkänslan, självförtroendet inte ens för ens välbefinnande. Gotta sig i självömkan spär bara på ens missnöje. Många, många år har jag gått omkring och tyckt att jag inte duger till något, inte förrän jag tog kontakt med min kära syster på ett helt nytt plan. Hon lärde mig, som den beteendevetare hon är, att sluta gräva ner sig i självömkan, ånger och tankar om vad andra tycker om mig etc. Det är väl ändå jag som ska orka leva med mig själ, oavsett vad som händer.

Klart att jag pratar med människor och vill höra deras syn på saker, reflekterar och ser sedan min egen reflektion över det som sker och väldigt ofta slås jag av att många, många inte besitter empati. Empati är inget man föds med, empati är något man lär sig. Genom uppfostran, genom reflektioner och framförallt sin omgivning. En människa som inte har empati, kan inte känna med andra människor. Inte dela deras glädje eller sorg, inte ens en så enkel sak som lyck i de små stunderna. De känner bara sin egen olycka, lycka eller sitt eget ego och hur egot mår. En människa utan empati har ofta lärt sig att hantera sin utevaro av empati och har lärt sig att låtsas vara intresserad av andras väl och ve men kan aldrig uppriktigt glädjas åt det lilla i livet. Omgivningen och ens person ses antingen i svart eller vitt, det finns inga gråtoner. Lite som en beskrivning av en person som lider av Borderline. Borderline har nu en annan innebörd också, men nu ska jag inte gå in på detaljer och bli långrandig i ämnet. Ni kan läsa själva på länken och rota djupare själva om ni är intresserade.

Vad jag vill ha sagt i dag är att jag är glad över att jag har människor i min omgivning som öppnat mina ögon och lärt mig se livet på lite annorlunda sätt. Att inte vara så innestängd och innesluten i mig själv. Det har tagit år av träning och mycket tårar och stora uppoffringar, men jag kom ut på andra sidan, jag överlevde och jag trivs med mig själv. Jag är ödmjuk och full av kärlek och den delar jag gärna med mig av till dem som vill ha den. Tack älskade syster för att du finns och för att du är den du är.

Funderingar

Jag har suttit och funderat ett tag nu och det som stör mig är: Vem bestämmer en kvinnas skönhets ideal? Vi blir bombade med bilder, filmer, galor, recensioner etc etc och där refereras det oftast till hur det kvinnliga "objektet" ser ut. Hur många centimeter hon har runt midjan, hur hennes frisyr matchar hennes make up, hur hennes klänning passar till hennes välsvarvade ben, vilket bystmått hon har osv. Det stör mig att media har den här makten över oss. Ofta ser och hör jag tjejer och kvinnor säga: Så där skulle man se ut då skulle... Ja, ni vet. Allt skulle bli så jävla bra bara man ser ut på ett speciellt sätt. NEJ! SKIT PÅ ER! Det där stämmer inte! Vi blir fan inte lyckligare för att vi har det där perfekta måttet, den där perfekta rundningen över bysten eller det där härliga långa hårsvallet. Jag är så innerligt trött på att höra att detta skulle vara mannens idealkvinna. Det är inte sanning. Män vill i allmänhet inte ha en docka vid sin sida. Dockan kan enbart bli en trofé, ingen man håller i handen när åskan går, eller någon man blottar sitt inre för. Jag menar nu inte att de som har det perfekta utseendet inte skulle vara lyckliga, för de är de förmodligen, jag menar bara att skönhetshysterin är för mycket. Vi lockas att tro att allt ska bli så perfekt med botox, lyftningar, fettsugning etc. Jag vill påstå att media skapar detta osäkerhets tänkande hos många kvinnor, och har man då ett lite mindre lyckligt förflutet är det vansinnigt lätt att halka in i de här tankebanorna. Att hela världen skulle se annorlunda ut om jag bara kunde få fixa till rynkan under...

Jag önskar så innerligt att var och en av oss kunde se på oss själva genom våra egna ögon och se hur vackra vi är utan påverkan av botox och kemisk peeling och annat skit vi utsätter oss för för att försköna det som redan innan var naturligt vackert. Det finns vackra "omgjorda" människor också, det säger jag ingenting om. Jag säger inte heller att vi ska sluta operera oss och försköna oss, jag vill bara att det inte ska gå till överdrift och bli "plast" av hela det kvinnliga släktet bara för att ett behov är skapat av media och annan påverkan. Jag vet att det här låter tvetydigt, men jag försöker ha ett öppet sinne och tycker att var och en av oss har ett val men samtidigt måste vi se till att vara starka och säga nej till yttre onödig påverkan. Ska vi göra nåt med våra kroppar ska det vara för att den speciella individen i fråga vill det för sin egen skull och inte för att "Det är så man gör för att må bra". Självkänsla, självkritik, självförtroende och empati är egenskaper som människan sägs vara enda arten som besitter och varför det nu då? Jo, för att det har vi lärt oss genom livet och våra föräldrar och släktingar. Vi bör skaffa oss sunda förebilder där inte fokus ligger på det yttre utan på det som verkligen finns innanför skalet och pannbenet. Lyft fram dina bra egenskaper och fokusera på dem. Tala om för dig själv vad du är bra på, flera gånger om dagen. Säg till dig själv att det är bra att vara unik och annorlunda.

Smaka på tanken: Hur skulle världen te sig om alla såg likadana ut och alla bar sig åt likadant. Ta exempel som Paris Hilton och tänk på hur hon framställs och hur hon är som person. Väg det sedan mot tex. Lady Diana och hur hon framställs och är som person. Nu kan vi omöjligt säga hur dessa personer är i verkliga livet och under skinnet men vi har fått det inpräntat genom media hur dessa kvinnor framställs. Tänk om alla skulle vara som dessa två personer. Jag tycker att det skulle vara vansinnigt tråkigt! Tack gode gud för att det finns variation och att alla är olika. Jag skiter fullkomligt i hur jag ser ut i andras ögon. Passar jag inte in i deras "krets" kan de packa ihop och fara dit pepparn växer för då duger de personerna inte åt mig! Jag tänket inte stöpa om mig för att passa i ett sällskap, jag är den jag är och jag är förbannat stolt över vem jag är, för ingen annan är som jag, tack och lov!

Måste jag alltid behöva förklara mig?

Senaste tiden har varit både upp och ner. Varierar från timma till timma till ock med. Det är bara att lära sig leva med det. Dock blir jag ifrågasatt på de mest märkliga sätt. Inte ALLT jag skriver har en faktisk grund. Kan somliga inte bara låta det var och inte lägga så mycket tid på att stöta och blöta det jag skriver. Allt som oftast handlar det inte ens om de personer som ifrågasätter mig. Sluta vara så egoistiska och tro att allt handla om er. Det finns faktiskt en himla massa miljarder människor på denna jord så varför skulle det nödvändigtvis handla om er? Jorden kretsar inte kring en person... Jag har mer än en "vän".

Jag skrev härom dagen i min statusrad på FB att bland det märkligaste jag vet är kvinnor i "flock". Det tycker jag fortfarande och det står jag fast vid. Jag skäms för att vara kvinna i bland. Hoppas verkligen jag inte är en sådan och om jag är det, vill jag veta det. Tycker många är patetiska och inte riktigt vågar stå för det som kryper innanför skinnet på dem. Det ska ältas och tjafsas om... Nej, jag orkar inte med sånt. Det får stå för er, brudar. Nu tar vi nya  tag och ser till att göra något för oss själva och står för det vi tycker och tror. Fakta är en underbar uppfinning. Use it!

Jag går sönder

 

Musklerna lyder inte. Hjärnan lever sitt eget liv. Magen värker konstant. Motbjudande, otäckt, skrämmande, smärtsamt… Förtjänar jag att må så här? Är det meningen att jag ska behöva utstå denna rädsla? Varför testas jag igen? Jag trodde det var nog nu, men troligen ska jag genomgå ytterligare prövningar. Mitt tålamod och min ork tryter men det är bara att kryssa sig igenom, igen. Eller måste jag det? Kan jag göra något för att avsluta det här en gång för alla? Ja, det kan jag. Vill jag det? Ja, kanske…

Jag får inte ur mig det jag egentligen vill säga. Så svårt, så hårt, så tungt, så… Jag vill gå min egen väg, jag vill vara min egen men nu är det för sent. Ångest, svettningar, törst, längtan… Orkar inte, känns som om jag står och väger på kanten. Vad krävs för att tippa, vad krävs för att resa sig igen? Måste ta reda på hur mycket jag klarar av, eller måste jag verkligen det?

Hjärtat är tungt som bly och hårdnar som sten. Sluter mig som en mussla. Isdrottningen är på väg. Värmen och kärleken är borta, känner ingenting, bara tomhet. Ett hål som sakta fylls av is. Tryggheten är borta, tilliten likaså, bara rädsla, bitterhet och en oändlig känsla av svek är kvar nu. Jag går sönder…

Para Siempre

Läs på egen risk, den är erotisk och kan uppfattas som obehaglig mot slutet!

Para Siempre

”En beröring, lika lätt som en bris över öppet hav, lika skälvande som en laddad statisk partikel i en enda blixtsnabb, men så lätt snudd av fingrar som letar, hungrar efter själ, samförstånd och den eviga kärleken. Lätta rörelser som får kroppen att skälva och girigt längta efter mer. Det finns inget som kan stoppa den, den äkta kärleken är här för att stanna. Den går ingenstans, den finns, den är äkta, den lever, den letar, den trevar, den finner. Vidöppen står den där, med en bottenlös brunn av kärlek att ge, bara att ösa ur, längtande efter den rätta, den rätta som står på andra sidan tröskeln, förväntansfull. Full av iver och saknad. En saknad så stor att den tvivlar på den sanna kärleken, vågar inte ge sig hän, vågar inte ta för sig, vill inte skada, vill inte såra men längtar efter att få leva, blomma och ge av sitt hjärta. Ge av sin själ.

Vad är heligt?
Vad är själen gjord av?
Vad är värt att leva för?
Vad är värt att dö för?

Bara ett kan svara på dessa frågor, kärlek

Ur: Don Juan DeMarco

Ett lugn sprider sig, en harmoni sänker sig, tryggheten finns där. De lever äntligen, sökandet är slut, friden har äntligen slagit sig till ro i deras själar. Sammanlänkade av ett osynligt band, ett förflutet, en tvillingsjälarnas samförstånd. I ett tidigare liv, var de två ett, ett med jorden och havet. Nu river infernot deras kroppar och begäret jagar som stormar i deras inre. En blick i samförstånd och alla hämningar frigörs. Inga ord utbyts, tystnad, blickar, leenden säger mer än tusen ord i denna stund. Smekningar, kyssar, beröring allt i samförstånd, lätta, lätta andetag är allt som bryter tystnaden. ”

Hon sitter i sin skinnfåtölj och skriver på sin 12: e novell, när hon hör ett tassande ljud sprida sig upp genom huset. Hon känner igen stegen, trots att de är knappt hörbara. Hon ler, tassandet kan bara betyda en sak. De två lever i ett passionerat förhållande. Romantik skulle kunna beskriva deras gemenskap med ett ord. Ett litet knarr i trappan, han är nära henne nu. Det sista trappsteget är löst och knarrar obönhörligt, hur man än försöker undvika att kliva på det. Hon gör sig beredd att möta honom. Andas djupt som för att ta sats eller bara ge lungorna liv. Han krafsar lite försynt på hennes gläntande dörr, som för att inte störa i hennes skrivarglöd. Han kliver in och lägger en hand på hennes axel. Den varma trygga hand som hon älskar så. Var gång han rör vid henne tänds hennes längtan och hon vet att han känner likadant var gång de berör varandra. De går genom vardagen med en evig längtan efter varandra och att få vara samman. Två människor med en gemensam längtan till det okända och outforskade. Var dag är ett nytt äventyr, en ny utmaning, ett nytt helvete. Hon är skadad, vingklippt, trasig. Inget kan få henne att ge upp sin livskraft men sin kropp kan hon inte ge honom, den är för sargad av tidens tand. Hon, så skör och bräcklig att minsta vindil skulle kunna få henne att falla i bitar. Han är varsam med henne, ger henne sitt allt. Sin kärlek, sin passion, sin energi, sitt lugn och sin livskraft. Han bär henne genom livet på sina starka känslor och sin enorma kärlek till henne. Han ger henne vingar.

De har länge längtat efter varandra, att få förenas i kärlekens största betygelse, men det är förenat med livsfara. Hon vet att hennes kropp kommer att dö om de hänger sig åt den passion de åtrår så mycket. Han vet också, han skulle aldrig tillåta sig själv att göra henne illa, hur mycket han än älskar henne och åtrår henne. Inga lustar kan någonsin styra in honom på fel väg och låta sin älskade splittras framför hans ögon. Hon kan skönja sorgen i hans ögon. Hon ser att han lider av att inte kunna ge henne av sig själv och hennes ögon tåras vid tanken. Hon älskar honom så oändligt mycket att hon skulle kunna gå genom eld och vatten för att få ge av sin kropp och själ till honom. Men han vägrar henne det. Han vill ha henne vid liv, i all oändlighet och i livet efter detta.

Hon tar emot den rykande kaffekoppen han kommit för att lämna hos henne. Han slår sig ner i en fåtölj framför henne och lutar sig tillbaka för att betrakta hennes arbete. Hon smuttar på det heta kaffet och ler mot honom, längtar. Hon lägger arbetet åt sidan och reser sig ur fåtöljen, går över till honom och sätter sig i hans knä. Han lägger armarna om henne och viskar, jag älskar dig, i hennes öra. Hon kysser honom lätt och låter sina fingrar leka lite med hans hår som lockar sig i nacken. Hon lägger handen på hans bröst och smeker det mjukt och stilla. Hennes hand letar sig in under hans skjorta och hon fingrar lätt på hans mage. Djupt försjunken i tankar, knäpper hon upp hans skjortknappar och blottar hans bröst. Han låter det ske. Han älskar hennes närvaro och hennes letande fingrar. Hon smeker honom så passionerat över bröstet att han glömmer bort att andas och några små förlupna gnyenden hörs från honom. Hon älskar hans små ömhetsgnyenden, det får henne att känna sig åtråvärd och vacker.

Fylld av glöd och kärlek, lyfter han upp henne och bär henne försiktigt ut genom dörren och in i det stora luftiga sovrummet. Lägger henne varsamt ner på sängen, hon sträcker på sig och suckar djupt av längtan. Han går runt i rummet och tänder alla ljust som alltid står där. En ljuv värme och underbar doft av vanilj och honung sprider sig i rummet. Hon ligger stödd på armbågen och iakttar honom, studerar varje rörelse, ser hur hans underbara kropp rör sig sensuellt genom rummet. Han vet att hon följer varje steg han tar och låter den uppknäppta skjortan falla till golvet. Han lägger händerna bakom nacken, lutar huvudet bakåt och sträcker på sig i en enda sensuell rörelse. Hon andas tungt. Hans kropp och rörelser tänder en eld i henne. En eld bara han kan släcka. Han rör sig mot sängen och kryper upp i den på händer och knän, likt en panter på jakt. Han har sikte på henne, hon kryper längre upp mot huvudändan av sängen och lägger sig tillrätta, halvt under honom. Han ligger på sidan och låter sina händer glida utmed hennes rygg, sakta, sakta och försiktigt. Hon kvider av välbehag. Som om hans händer var fulla av elektrisk laddning, rör hon sig mot hans kropp, chockad av hans underbara smekningar. Hon kysser honom ömt och gräver med naglarna i hans bröst. Han ryser av njutning. Berusningen sköljer över dem och de blir djärvare i sina smekningar. Han knäpper upp hennes blus och blottar den svara spets bh´n, stryker undan blusen från hennes axlar och tar den av henne. Han kysser hennes mage och letar sig vidare ner till hennes byxlinning och öppnar hennes jeans, kysser troskanten innan han tar av henne byxorna. Han dröjer sig kvar vid hennes ben, stryker över hennes smalben, lyfter upp benet på sin axel och kysser hennes anklar. En häftig andhämtning, gnyenden och hjärtklappning får honom att vakna upp ur sin åtrå. Han ser på henne att hon njuter trots att hennes kropp kämpar för livet. Hennes hjärta arbetar farligt nära gränsen. Han lägger ner hennes ben, lyfter upp henne i sin famn och kysser henne ömt, för att lugna henne. När hon återfår balansen lägger han henne ner och låter henne vila sin stressade kropp. Jag älskar dig, viskar hon mellan sammanbitna tänder. Han ser på henne med vemod i blicken och önskar att allt vore annorlunda. Han lägger sig bredvid henne och längtan river i hans kropp.

När hennes nakna kropp lugnat sig, vänder hon sig mot honom och letar efter hans bälte, öppnar det med ett vant handgrepp och drar ur det ur sina hällor. Med en liten smäll landar det på golvet bredvid hennes sida av sängen. Han vaknar upp ur sina dagdrömmar och kysser henne på pannan. Hon lägger sina händer på hans axlar och häver sig upp i sittande ställning, gränsle över honom. Med mjuka lätta smekningar låter hon sina händer och fingrar leka med hans bröst. Hon böjer sig framåt och kysser hans bröst, letar med tungan efter vårtan och hittar den. Kysser den och låter tungan leka lite med den. Den reser sig och han flämtar till av välbehag. Hans andetag blir djupare och tyngre. Han tar tag om hennes höfter och låter sina händer och armar följa hennes gungande rytm ovanpå honom. Hon tar hans händer och böjer sig bakåt. Hon placerar hans händer om hennes revben och låter honom förstå att hon vill bli smekt utmed sidorna och upp över brösten. Hon letar reda på hans linning och knäpper upp hans byxor. Han reser sig upp med henne i knäet, tar av sig byxorna och stannar sedan kvar i sittande läge. Hon lägger armarna om hans nacke och kramar om honom hårt. Han borrar in sitt ansikte mellan hennes bröst och stannar upp i all handling och bara njuter av henne och hennes smekningar utmed hans rygg. Hon kastar sig bakåt och han kysser hennes nakna bröst, låter sin tunga leta sig ner mot hennes mage och kysser henne där. Hon tar tag om hans axlar igen och lägger honom ner och letar sig upp not hans hals. Hennes heta andedräkt kittlar honom och han ryser igen. Med tungan leker hon utefter hans hals och nafsar honom kärleksfullt. Hon tar hans ansikte i sina händer och kysser honom djupt och innerligt. Älska med mig, ber hon. Han ser på henne och sorgen i hans ögon avslöjar honom. Hon ber honom igen, älska med mig min ängel. Jag kan inte leva så här längre. Låt mig få gå vidare lycklig. Han ser på henne att hon menar allvar. Aldrig tidigare har han sett denna brand i henne. Detta inferno av känslor. Han tvekar, sätter sin sinnesfrid i första rummet, men så ser han hennes vädjan. Han kan inte neka henne den enda önskan hon har.

Han söker tröst hos henne, hon nickar och ber honom göra slut på hennes lidande. Du vet raring vad som kommer att ske, om vi genomför det här? Hon nickar stilla. Min sista önskan, min ängel, svarar hon. Ingen kan få mig att känna som du och om jag ska få uppleva eufori, vill jag göra det här och nu min älskling. En hel evighet av känslostormar river i dem båda och de slits mellan hopp och förtvivlan. Sakta, sakta förenas han med tanken på att förlora henne. Hennes ögon avslöjar inga tvivel, inga hinder, inget annat än en evig vädjan om att få älska med den hon älskar och åtrår.

Under fullständig tystnad och ro, rullar han över henne på rygg och kysser henne. Kysser hela hennes kropp, känner på henne, smeker henne, älskar henne. Hon låter sina händer och läppar söka av varje vrå av hans kropp. Hon smakar på honom, andas in hans doft, känner hur han njuter av henne och hennes smekningar. Varje liten rörelse är som en häftig våg av passion. De båda njuter av varandra, de vet att det är sista gången de rör vid varandra och sista gången de ser in i varandras ögon. Hennes hjärta arbetar. Han ser hennes ångest men är fast besluten om att ge henne det hon längtar efter. Han vänder sig om och hon hamnar under honom. Han rör sig rytmiskt över henne. Hans manliga delar vidrör hennes heta, fuktiga inre. Med en djup sorg och förtvivlan stöter han in i henne. Hon skriker till av välbehag och höjer sin kropp i en båge över sängen. Han blir full av åtrå och låter henne känna hela honom och rör sig rytmiskt fram och tillbaka över henne och fyller henne med hela sin kropp och mandom. Han faller ner över henne och tar hennes armar och placerar dem ovanför hennes huvud och håller dem där med ena handen. Den andra håller han under hennes rygg och pressar henne nära, nära sin kropp. Hon pressar in sina naglar i hans rygg och klöser honom av vällust och njutning. Han ryggar en aning, men låter henne hållas. Hon söker hans ögon och med blicken djupt fokuserad vid hans, kysser hon honom innerligt och passionerat. Hennes hjärta arbetar som besatt.

Hon skjuter honom ifrån sig och lägger honom på rygg och gränslar honom och glider sakta, sakta ner över honom. Han gnyr av vällust. Han känner att hon brinner och han vill släcka hennes inferno. Han tar tag om hennes höfter och följer hennes rörelser. Hon rider honom med långa djupa rörelser och hon känner varje liten skiftning av honom. Han hjälper henne i hennes rörelser och befrielsen är nära. Hon kastar sig bakåt och han håller henne så hon inte faller. Hon böjer sig framåt och drar honom upp emot sig och sittande fullföljer de rörelserna tillsammans som en dansande eldslåga av ett stearinljus. Tätt omslingrade njuter de av den sista lilla rörelsen som frigör dem båda i en kaskad av hetta, eld, ljus och befrielse. Hon sjunker ner över honom med armarna om hans hals och viskar i hans öra, jag älskar dig av hela mitt hjärta, min ängel. Han vänder hennes ansikte mot sitt och kysser henne innerligt. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, min rubin. Hon ler och sluter sina ögon en sista gång. Han lägger varsamt ner henne på sängen bredvid sig och går sedan upp för att släcka ljusen. Ett ljus, låter han vara tänt, sedan lägger han sig bredvid henne och håller om henne och innan han somnar säger han, snart min rubin, är vi tillsammans igen och får älska som ingen annan älskat förr.

Lust

Lust

Himmelen öppnade sig och vätte hår, kläder och kroppar. Kläderna som en gång skylde en naken kropp var nu genomskinlig, skir och lämnade inget åt fantasin. De såg på varandra med djup åtrå i blicken. De begärde varandra och det glödde i deras ögon när blickarna möttes. Hon lade ner honom likt ett rovdjur nedlägger sitt första byte. Smakade honom med ögonen och doften. Hon slickade girigt och kysste honom för att få smaken av man, handjur. Hon lät honom inte röra henne. Det var hennes lust som talade. Hon ville ta för sig, äga och stilla sina lustar med honom och hans brinnande passion för henne. Hon var som besatt av honom och hans djuriska manlighet. Naken och full av lera, vatten och sensualism lät han henne förlusta sig med honom. Han njöt och älskade hennes instinkter. Regnet hade gjort dem fulla av heta känslor och inget fanns att ta hänsyn till. Det fanns bara de, här och nu och allt kretsade kring ett urbeteende, åtrå. Rå och hänsynslös passion. Hon lät fingertopparna dansa utmed hans haka, lät handens baksida stryka försiktigt utmed hans kind. Hon körde fingrarna berusat genom hans hår, hon tog hans huvud mellan sina händer och lyfte honom upp mot sig som för att kyssa honom djupt och innerligt. Hon pressade sina läppar mot hans och de möttes i en helig kyss, som ämnad för änglar. Länge, länge lät de sina tungor smeka varandra medan regnet obönhörligt fortsatte sin oändliga kamp med att bringa liv åt törstiga plantor och torr jord. Små floder av regnvatten strömmade längs deras ansikten utmed deras halsar och vidare ned mot kroppar täckta av våta genomskinliga kläder. Hon la honom varligt tillbaka på marken och lät sitt våta hår smeka hans ansikte när hon reste sig upp, sträckte händerna mot skyn och rörde sig rytmiskt fram och tillbaka över hans mage och sakta, sakta gled hon ner mot hans längtande, brinnande mandom. Gracilt likt en orm fångade hon upp resningen och lät sig sakta fyllas av honom. Blodet i hennes ådror är som ett gift som snärjer, stryper och kramar all lust ur själen. Passionen och åtrån förblindar henne och hon rider honom som ett vilddjur. Han vrider sig och skriker ut sin längtan efter frigörelse. Hon tänker inte ge honom frid ännu, hon är inte redo.

Hon tar hans händer och för dem till sin midja och han smeker henne ömt och varligt. Hon låter sina fingrar leka på hans bröst och naglarna rispar hans hud en aning och han njuter av svedan och upphetsningen hennes behandling har gett honom. Hon böjer sig framåt och kysser hans röda svidande hud, hon slickar han sår, han skälver och låter sina fingrar stryka över hennes hår och hon böjer huvudet bakåt i takt med smekningen. Han låter sin hand smeka henne över hennes regnvåta och smutsiga ansikte ner mot hennes hals, till halsgropen. Han tar om hennes skuldror och drar henne varligt mot sig och kysser hennes bröst, hals och han letar sig upp mot hennes haka och vidare till hennes sensuella mun som villigt låter sig kyssas. Han nafsar lätt i hennes underläpp och hon skälver. Deras tungor möts återigen i en passionerad kyss och deras kroppar tänds ytterligare och en eld härjar i deras kroppar och endast ett klimax kan släcka den brinnande passion de besitter. Hon sitter kvar på knä i leran med böjt huvud när han reser sig. Hon snyftar och han tar hennes ansikte i sina händer och med den ena handen letar han efter hennes arm och hjälper henne upp. Han omfamnar henne och håller henne tätt intill sig. Hon hör alla hans snabba hjärtslag och känner sig trygg. Längtan i hennes kropp har utlöst en reaktion och hon snyftar ytterligare. Då böjer han henne bakåt och kysser hennes kalla, nakna regnvåta kropp. Med en hand håller han henne uppe och med den andra smeker han henne över bröstet och ner mot magen och hon är som en trasdocka i hans armar och njuter av den elektriskt laddade beröringen och rännilarna som pillar iväg mot oanade tillfälliga gömställen på hennes kropp. Hennes blod är som flytande eld och han kan höra blodet tala i hennes röst. Små njutningsfulla uttryck slipper från hennes läppar när han lyfter upp henne och håller henne mot ett träd. Han lägger hennes armar ovanför hennes huvud och håller dem där. Han kysser och smeker hennes kropp och hon darrar av upphetsning. Hans fingrar letar sig lätt och vant fram till det heta gömstället under klänningen och hon skakar nu kraftigt av upphetsning. Han leker och låter henne skymta frigörelsen men låter det inte gå hela vägen. Han ställer sig tätt intill henne och smeker hennes hår kärleksfullt. Han ser henne djupt i ögonen och hon lyfter upp ena benet och låter det vila på hans höft, hela tiden fixerad vid hans blick. Så tränger han in med full kraft och hon gnyr av vällust. Han ser i hennes ögon att hon är nära, den dimmiga blicken och tårarna i hennes ögon av lycka avslöjar henne. Han rör sig rytmiskt och tillslut förenas de båda i ett inferno. De känner varje liten sammandragning, varje liten puls. Huden är som om den vore elektrisk och varje liten smekning blir till en stöt. De ser varandra djupt i ögonen och utan ord uttalar de sanningar, ärlighet och lusten till varandra. De vandrar iväg tätt omslutna av varandra och letar sig fram till huset de lånat och sjunker ihop på golvet, våta och darriga. Brasan knastrar och fyller deras kroppar med välbehövlig värme. Det doftar timmer och ved och han hittar en sida ur en gammal bok som han tänker kasta in i brasan när han börjar läsa:

”Där finns ingenting förutom den kalla mörka ödemarken av evighet. Du är vacker för mig för att du är människa. Din bräcklighet, din korta livslängd, ditt hjärta, även när du tror att det brister...” De satt på golvet i den lilla stugan som inte var större än en fäbod. På isbjörnsfällen bredvid dem låg en röd sjal av skiraste silke. Hon fingrade tankfullt på den och log ett trolskt, flyktigt leende. Han tog upp den och la den om hennes nacke, hon vred lite på sig, som om hon gjorde sig beredd. Hon andades tungt och hennes bröstkorg hävde sig vid varje andetag och han blev full av passion av att se på henne. Den öppna spisen spred en behaglig hetta och alla ljus flackade nöjt i den stilla natten. Han fångade hennes mystiska blick och såg in i hennes djupa, tankfulla ögon en lång stund. Han lät sig förtrollas av mystiken kring hennes kropp och själ. Aldrig hade han känt en sådan åtrå till en annan att allt annat upphör att existera. Tid och rum fanns inte, inte heller världen utanför. Han var trollbunden av henne som person och han kunde inte förklara hur eller varför, men han hade förenats med tanken för länge sedan och accepterat sitt öde. Lust och passion hade intagit honom och han kunde inte, ville inte heller förlora denna ödets känsla och nyck. Han begärde henne, åtrådde henne, fantiserad och förlustade sig med henne. Hon ägde honom. Länge hade hon jagat honom i tanken och alltid hade han sluppit undan, men inte nu, nu hade hon honom hos sig som genom magi. I hennes drömmar hade han funnits, men inte som en person utan som ett fenomen, en känsla till han nu dök upp framför henne och han blev verklig. Nu visste hon vad hennes drömmar hade handlat om alla de gånger hon haft den där känslan av något dolt men så lidelsefullt. Äntligen hade hon lidit nog och alla hennes drömmar hade blivit sanna. Ytterligare ett trolskt leende spred sig på hennes läppar då hon insåg att han betraktade henne. Hon lekte med honom som hon gjort så många gånger förr i sina drömmar. Gäckade och lockade med sin list och magi. Hon lät honom vila ögonen på henne och hon gjorde sig mer förförisk än någonsin. Hon hörde hans andetag bli djupare och ljudligare. Hon visste att han ville ha henne. Och hon ville ha honom… Han smög sig närmare henne och smekte hennes kind lätt som en fjäders kittling. Hon rös.

Han tog sjalen och band den för hennes ögon, hon andades tungt och njutningsfullt. En liten suck av passion… Hon darrade av spänning. Han la hennes händer bakom henne och knöt ytterligare en sjal om dem så att hon inte skulle kunna använda dem. Han ville ge henne den yttersta njutningen. Han smekte hennes kropp så lätt, så flyende, så ömt, som om han brände sig på henne vid varje beröring. Hans blod rusade genom hans kropp och det dånade i hans öron. Äntligen fick han känna på henne, smaka på henne, känna hennes doft. Han öppnade alla sina sinnen och släppte in henne i sin själ och sitt hjärta. Lät henne uppfylla honom med magi. Hon satt på knä framför honom, så nära att han kände hennes huds värme. Han lutade sig fram mot henne och lät sina läppar snudda vid hennes panna. Hon log. Med ett finger lekte han ytterst stilla med hennes blodröda läppar.

Hon öppnade munnen en aning och lät honom känna värmen från hennes andetag mot hans finger. Hela rummet andandes passion och spänningen steg. Han smekte hennes kind, så stilla, så lidelsefullt. Han böjde sig framåt och viskade hennes namn i hennes öra. Hon rös och kände en ilning fara genom kroppen. Hon lutade huvudet bakåt och hennes hår lockade sig kring hennes skuldror och föll ner på hennes rygg. Han lät fingrarna glida längs med hennes vackra hals och han strök en lock från hennes skuldra. Den föll ner och lade sig till rätta. Hela hennes hals var blottad och han kunde inte motstå henne längre, han böjde sig fram och kysste hennes hals. Hon jämrade sig lite och önskade att detta ögonblick skulle vara för evigt. Hon kände hur nära han var henne. Alla hennes sinnen var vidöppna och hon ville ha mer. Hennes kropp darrade och var fylld av förväntan och hetta. Hon ville att han skulle ta henne, äga henne, älska henne, med all passion som fyllde rummet och deras sinnen. Hela känslan var sensuell, inget kunde hon göra, inget kunde hon säga, hon var i hans våld, utlämnad till att bara känna. Han lät läpparna följa hennes kontur från halsen ner mot hennes bröstkorg. Han knäppte varsamt upp hennes vita klänningsliv och strök den åt sidan för att komma åt hennes hud. Han lät fingrarna glida längs med hennes nyckelben ut mot skuldrorna och varsamt kysste han dem. Hans händer och fingrar letade sig ner mot hennes bröstkorg och blottade ena bröstet en aning, han flämtade till av spänning och åtrå. Han böjde sig ner och kysste henne fjäderlätt. Hon kastade huvudet bakåt som om hon fått en stöt av elektricitet genom kroppen. Hon jämrade sig högt och ville omfamna honom, hon grät av lycka och spänning. Varsamt strök han bort hennes liv så det blev hängande om hennes handleder. Hon var nu helt blottad på överkroppen och hennes hud glänste av fuktig åtrå. Han la sina händer om hennes skuldror och lät dem glida längs med hennes kropp och stannade vid hennes mage.

Länge satt han och tittade på henne, studerade hur hennes bröstkorg hävde sig när hon andades, såg hur hennes bröst knoppades när hon kände hans fingrar röra sig i cirklar runt hennes navel och när han kysste hennes mage. Han lösgjorde hennes händer och la henne varsamt ner på fällen och hon andades häftigt. Han tog hennes armar och placerade dem ovanför hennes huvud och han lät henne förstå att hon inte fick röra honom ännu. Helt utlämnad och blottad låg hon och lyssnade på hans häftiga andhämtning. Hon kände hans berusande doft. Det doftade trygghet, manligt och underbart. Hon var förlorad i honom, i hans manlighet, hans passion, hans lust och hans fullständiga hängivenhet. Han var het, svettig och berusad av hennes kropp. Han smekte hennes ben, kände hur lena hennes lår var, hon doftade underbart, mystik, passion, kvinna… Han kunde inte få nog av henne. Han ville ha allt! Men han behärskade sig och återtog kontrollen, han ville njuta av henne länge. Han kysste henne över hela kroppen, smakade hennes heta hud, drog in hennes doft, höll den kvar länge. Han nuddade lätt hennes läppar och hon svarade och de kysstes hett, länge och med åtrå. De lät tungorna leka med varandra, smaka på varandra och lät läpparna ta del av den heta upplevelsen. De smekte varandras läppar med tungor och fingrar, lätt, intensivt och sensuellt. Han drog fingrarna genom hennes hår och bredde ut det över fällen. Där låg det, mörkt, skimrande och så lent, doftande.

Han la tillbaka hennes armar ovanför huvudet och drog ett par ljus närmare fällen. Hon såg ljusets skiftningar genom sjalen och visste vad han tänkte göra. Hon skälvde av vällust och förväntan. Han lät en droppe stearin falla från hög höjd och hon gnydde högt och ljudligt när den träffade hennes mellangärde. Det gjorde vansinnigt ont men kändes helt fantastiskt. Han böjde sig fram och kysste stället där droppen landat för att lindra smärtan. Han lät ytterligare droppar falla och kysste henne igen. Hon darrade av smärta och förtjusning. Leendet avslöjade henne. Känslan var överväldigande och lustfylld. Han blev järvare och lät en droppe falla på hennes ena bröst. Hon böjde sig i brygga och lät honom förstå att smärtan var total. Han kysste henne snabbt och blåste lite, det lindrade, men hennes leende sa honom att hon ville ha mer och den här gången gjorde det inte lika ont. Nu njöt hon av det. Hennes hud rodnade där stearinet torkat, han kysste henne igen. Han smekte henne över hela kroppen och lugnade hennes spända kropp med att viska hennes namn igen. En ilning rusade genom henne och all smärta var borta, kvar var bara ohämmad åtrå. Han tog bort ögonbindeln och tog upp henne från fällen och omslöt henne i en häftig och passionerad omfamning. De drog båda djup efter andan och höll om varandra länge och lät varandra falla in i varandras själ och hjärta. Trevande sökte hennes händer hans och de flätade samman fingrarna och stod så en stund och bara kände och lyssnade på varandras hjärtan.

Hon tittade upp och fångade han blick. Hon tittade honom djupt i ögonen och släppte hans händer och letade sig fram till hans bringa. Lekte lite med hans hud och sedan sökte hon sig längre och längre ner på hans kropp. Hon stack in handen i hans byxlinning och hon kände hur han växte i hennes hand och hon tog ett stadigt tag och omslöt honom med ett fast tag. Han skälvde till och kved av njutning. Hon letade sig fram till hans knappar och öppnade hans byxor och drog dem av honom med ett snabbt och vant handlag. Hela han var blottad och han var väl utrustad. Hon såg honom fortfarande i ögonen, hon ville se alla fina skiftningar mellan lust, åtrå, passion och hetta. Hans hud skimrade av fukt och värme. Han var het och med en rasande eld inom sig som ville ut i ett inferno av lust och njutning. Hon lekte med honom och han smekte hennes kropp och letade efter kjolens knappar för att sedan kunna dra den av henne och blotta hela hennes nakna kropp. Nakna, svettiga, heta och förlorade i varandra la de sig ner ivrigt lekande med varandras tungor i en passionerad kyss och med händer fingrande på upphetsade, fuktiga kön. Hon la sig ovanpå honom och lät brösten smeka hans kropp, lät händerna smeka hans armar, hon tog han händer och placerade dem på sin nakna stjärt och hon svankade lite så att han inte skulle behöva sträcka sig allt för mycket. Hon böjde sig bakåt och lät honom smaka på hennes bröst. Hon satte sig gränsle över honom och han omslöt hennes stjärt i ett fast tag och smekte hennes sedan över ryggen upp till hennes skuldror och över till brösten.

Han tog ett fast tag om dem och lekte med tungan över hennes vårtor och hon njöt i vild passion och gav ifrån sig små flämtningar när han nafsade lite i dem. De kastade sig runt och hon hamnade under hans maskulina och muskulösa kropp. Hon trevade med darrande händer utmed hans nakna rygg och kände varje muskel spännas ute efter hennes beröring. Hon gled med händerna över han stjärt och borrade in naglarna i den och han skrek till och tittade ner på henne med en kärleksfull och öm blick som hon förlorade sig i. De log och kysstes. Han kysste hennes kropp från läppar till mage och lät en förlupen smekning vidröra hennes öppning och hon böjdes av lust och hon ville ha mer. Han lyfte upp hennes ben på sina skuldror och blottade hela hennes öppning. Den var svulstigt rosa och inbjudande het och fuktig. Han lät tungan leka fjäderlätt och med knapp beröring och hon darrade av iver. Han lät tungan bli järvare och lekte nu ohämmat och fenetiskt kring hennes öppning och hennes knapp. Den var svullen, rosa och längtade efter mer. Han lät ett finger glida in i den våta, heta öppningen och hon tryckte sig upphetsat mot hans hand för att få mer. Han lät två fingrar leka och nu var hon i hans fulla våld. Han kände hennes rörelser och lät sig följa med i dem och lekte rytmiskt med henne tills han såg på henne att hon var nära en befrielse då, slutade han och kysste henne en sista gång för att sedan omfamna henne passionerat och med ett darrigt inre. Hon lugnade sig och ville ge honom av sig själv och bad honom följa henne till sängen. Hon tryckte ner honom i den breda sängen och kysste honom. Hon tog tag om hans resning och lät den känna hennes tunga leka ovanpå och under. Hon lät läpparna omsluta honom och hon smakade honom girigt och med djupa, varma smekningar med tunga och läppar. Hon kände hur han pulserade och var nära efter en stund. Hon lekte lite med tungan ovanpå och kysste honom sedan djupt och innerligt.

Han smekte hennes hår och tog ett fast tag om det och böjde hennes huvud bakåt och kysste hennes hals, nafsade henne i nacken och letade med tungan efter hennes bröst, fann dem och lekte med hennes vårtor, hon jämrade sig i vild passion, hon var redo, hon ville bli bestigen, nu! Han lydde hennes åtrå och lät henne varlig fyllas av hans mandom. Hon sjönk djupt ner över honom, lät honom skrika ut sin lust och han sköt upp sin mandom djupt i henne. Hon rörde sig vilt och rytmiskt med honom inuti sig. Hon såg på honom, han höll igen, han ville inte beröva henne den slutgiltiga befrielsen mellan två älskande så han lyfte upp henne och la henne varligt på rygg, la hennes ben på sina skuldror och trängde in i henne, djupt, häftigt, och med ohämmad passion, lust och åtrå. De såg varandra djupt i ögonen och älskade häftigt tills de båda nådde en fantastisk, magisk, befrielse. Samtidigt skrek de båda ut sin njutning, sin passion, sin åtrå, sin lust och deras inferno av eld och hunger brann ut.

Stilla omfamnade de varandra och lyssnade på varandras hjärtslag som sakta ebbade ut till ett lugnt och behagligt sensuellt möte mellan två människor som älskar varandra. De somnade tillsammans i varandras armar uppfyllda av varandras själ, hjärta och ande. De var lyckliga, de hade funnit frid i varandra. Mättat sin hunger, stillat sin lust, dämpat sin passion och upplevt gudomlig brinnande åtrå.