tisdag 12 oktober 2010

Funderingar

Jag har suttit och funderat ett tag nu och det som stör mig är: Vem bestämmer en kvinnas skönhets ideal? Vi blir bombade med bilder, filmer, galor, recensioner etc etc och där refereras det oftast till hur det kvinnliga "objektet" ser ut. Hur många centimeter hon har runt midjan, hur hennes frisyr matchar hennes make up, hur hennes klänning passar till hennes välsvarvade ben, vilket bystmått hon har osv. Det stör mig att media har den här makten över oss. Ofta ser och hör jag tjejer och kvinnor säga: Så där skulle man se ut då skulle... Ja, ni vet. Allt skulle bli så jävla bra bara man ser ut på ett speciellt sätt. NEJ! SKIT PÅ ER! Det där stämmer inte! Vi blir fan inte lyckligare för att vi har det där perfekta måttet, den där perfekta rundningen över bysten eller det där härliga långa hårsvallet. Jag är så innerligt trött på att höra att detta skulle vara mannens idealkvinna. Det är inte sanning. Män vill i allmänhet inte ha en docka vid sin sida. Dockan kan enbart bli en trofé, ingen man håller i handen när åskan går, eller någon man blottar sitt inre för. Jag menar nu inte att de som har det perfekta utseendet inte skulle vara lyckliga, för de är de förmodligen, jag menar bara att skönhetshysterin är för mycket. Vi lockas att tro att allt ska bli så perfekt med botox, lyftningar, fettsugning etc. Jag vill påstå att media skapar detta osäkerhets tänkande hos många kvinnor, och har man då ett lite mindre lyckligt förflutet är det vansinnigt lätt att halka in i de här tankebanorna. Att hela världen skulle se annorlunda ut om jag bara kunde få fixa till rynkan under...

Jag önskar så innerligt att var och en av oss kunde se på oss själva genom våra egna ögon och se hur vackra vi är utan påverkan av botox och kemisk peeling och annat skit vi utsätter oss för för att försköna det som redan innan var naturligt vackert. Det finns vackra "omgjorda" människor också, det säger jag ingenting om. Jag säger inte heller att vi ska sluta operera oss och försköna oss, jag vill bara att det inte ska gå till överdrift och bli "plast" av hela det kvinnliga släktet bara för att ett behov är skapat av media och annan påverkan. Jag vet att det här låter tvetydigt, men jag försöker ha ett öppet sinne och tycker att var och en av oss har ett val men samtidigt måste vi se till att vara starka och säga nej till yttre onödig påverkan. Ska vi göra nåt med våra kroppar ska det vara för att den speciella individen i fråga vill det för sin egen skull och inte för att "Det är så man gör för att må bra". Självkänsla, självkritik, självförtroende och empati är egenskaper som människan sägs vara enda arten som besitter och varför det nu då? Jo, för att det har vi lärt oss genom livet och våra föräldrar och släktingar. Vi bör skaffa oss sunda förebilder där inte fokus ligger på det yttre utan på det som verkligen finns innanför skalet och pannbenet. Lyft fram dina bra egenskaper och fokusera på dem. Tala om för dig själv vad du är bra på, flera gånger om dagen. Säg till dig själv att det är bra att vara unik och annorlunda.

Smaka på tanken: Hur skulle världen te sig om alla såg likadana ut och alla bar sig åt likadant. Ta exempel som Paris Hilton och tänk på hur hon framställs och hur hon är som person. Väg det sedan mot tex. Lady Diana och hur hon framställs och är som person. Nu kan vi omöjligt säga hur dessa personer är i verkliga livet och under skinnet men vi har fått det inpräntat genom media hur dessa kvinnor framställs. Tänk om alla skulle vara som dessa två personer. Jag tycker att det skulle vara vansinnigt tråkigt! Tack gode gud för att det finns variation och att alla är olika. Jag skiter fullkomligt i hur jag ser ut i andras ögon. Passar jag inte in i deras "krets" kan de packa ihop och fara dit pepparn växer för då duger de personerna inte åt mig! Jag tänket inte stöpa om mig för att passa i ett sällskap, jag är den jag är och jag är förbannat stolt över vem jag är, för ingen annan är som jag, tack och lov!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar